|
2009-01-11
Manifestation för krigets offer i Gaza/Israel 2009
Från
Cecilia Wikströms blogg:
Igår deltog jag i en manifestation för
krigets offer i Immanuelskyrkan i Stockholm och höll
folkpartiets tal. Övriga medverkande var Hans Corell,
och ledarna för Amnesty, Rädda barnen, Kvinna till
Kvinna, Röda Korset och Diakonia samt en person från
varje parti, utom moderaterna som inte hade någon att
sända(!). Ana Maria Corazza Bildt var dock på plats som
åhörare. Från oppositionen talade Mona Sahlin, vänsterns
partisekreterare och Peter Eriksson. Moderator var Bengt
Westerberg. En kär bekantskap fick jag möjlighet att
återknyta till: Elisabeth Dahlin som är ny
generalsekreterare för Rädda Barnen är, precis som jag
och Peter Eriksson från Kalix! Denna lilla ort i
Norrbotten var klart överrrepresenterad bland talarna
igår kväll. Men det jag bär med mig långt inne i hjärtat
är Barbara Hendricks underbara sång Sometime I feel like
a motherless child. Detta är verkligheten för alldeles
för många barn i Gaza nu. Och musiken är ju det enda
universella språket som når rakt in i hjärtat hos alla
människor. Det var underbart med Barbaras sång och Love
Dervingers fina pianosolo.
Detta är mitt tal:
Vi har samlats i en av Stockholms vackraste kyrkor för
att tillsammans uttrycka vår sorg över det som sker i
Gaza.
I denna kyrka, precis som i kyrkor runt om i världen,
lästes för ett par veckor sedan texterna om ett litet
barn som föddes i Betlehem, dagens Palestina. Som nyfödd
tvingades detta barn tillsammans med sina föräldrar att
fly undan Herodes våld. Ondskan och våldet fanns då och
nu förefaller det vara brutalare än någonsin.
Vi ser ansiktena framför oss: barn, flickor och pojkar
med rädslans tecken ristade i ansiktena. Bilderna
drabbar oss med kraft i våra svenska vardagsrum och tv
soffor. De visar på barnens skyddslöshet och utsatthet.
De är offer för andras våld. Barnen kommer att för
alltid bära med sig minnena av vad de sett och upplevt.
Bilderna av hat, blod, våld och död kommer att följa dem
under resten av livet.
Därför måste världen nu kräva att vapnen tystnar och att
våldet och terrorn upphör, för barnen är vår framtid,
världens framtid.
Men vi ser också bilder från Israel. Bilder av gamla,
sjuka och förvirrade människor i ett ålderdomshem som
häromdagen besköts med raketer från Hamas i Gaza. Alla
gamla människor måste i panik evakueras. För alltid
kommer dagen man besköts att markera ett före och ett
efter för de gamla, deras anhöriga och personalen.
Mörkrets makt regerar i Gaza sedan våldet tog över och
bomberna började falla. Men långt innan dess var våldet
en brutal verklighet för tusentals israeler som under
flera år utsatts för raketbeskjutning från Hamas i Gaza.
Raketerna når längre och längre in i Israel och rädslan
och hotet mot civila där har vuxit i takt med
raketattackerna.
Ett ömsesidigt eldupphör är akut påkallat och vapenvila
måste respekteras av bägge parter.
En nyckel för hållbar vapenvila vore att FN ser till att
vapenvilan övervakas och att gränsen mot Egypten bevakas
så att man stryper införseln av vapen till Gaza. Det
kanske är så att både Nato och EU behövs på plats för
att påskynda freden.
Och humanitär hjälp måste fritt och säkert få föras in i
till de plågade människorna i Gaza. Dessutom måste Gazas
ekonomiska isolering brytas samtidigt som Israel får
tydliga garantier att vapensmugglingen omedelbart upphör
och terrorn får ett slut.
Det blinda hatet griper omkring sig hos människor på
båda sidorna av konflikten. När bomber faller ser man
inte längre medmänniskan utan bara motståndare och
fiender. Tillåts detta vanvett att fortgå kommer hatet
att växa till en avgrund och hela världen kommer att få
betala ett mycket högt pris.
Därför måste vi gemensamt kräva att det sätts en gräns
för ondskan. Vi måste kräva att människors liv
respekteras och både bomber och raketbeskjutning upphör.
Och det måste ske nu. Vi kan historien, vi vet att varje
land har en skyldighet att skydda sin befolkning mot
terrorattacker och hot. Vi vet också att krigets offer
måste få humanitär hjälp. Men fred kan aldrig uppnås
ensidigt, på den ena partens bekostnad. Fred kan bara
uppnås i respekt. Och här måste världen kräva att
parterna erkänner varandras rätt att existera, att man
avslutar terrorattacker och respekterar ingångna
fredsavtal. Man måste först och främst säkra en
ömsesidig vapenvila. Nu. För livets skull.
Länk till bloggen: http://ceciliawikstrom.blogspot.com
Fler artiklar m.m. från
Cecilia Wikström i Israeler.coms arkiv
|
