EJ LÄNGRE VERKSAM I RIKSDAGEN
Längst ned finner du motionen
Antisemitism, nazism och kommunism
Torsten Lindström (kd)
Länk till Lindströms personliga hemsida
Ta
del av Torsten Lindströms arbete nedan:
Antisemitism, nazism
och kommunism
Krav vid bistånd till palestinska myndigheter
Upplysningskampanj
om nazism och kommunism
Biståndet till
palestinska myndigheter
Raoul Wallenbergs
minne
Kristna minoriteters
rättigheter i Irak
Judiska flyktingar
Biståndet till
Palestinska myndigheten
Motion
2005/06:Kr337
RELATERAD INFORMATION
Behandling av 2005/06:Kr337
MOT200506Kr337 (65 kbyte) Antisemitism, nazism och
kommunism
av Torsten Lindström m.fl. (kd)
--------------------------------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om fortsatt information om och mot
nazism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om en upplysningskampanj om och mot
kommunism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om en upplysningskampanj om och mot
antisemitism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att se över lagstiftningen mot
hatbrott.1
Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
redogörelse för vidtagna åtgärder mot nazism, kommunism
och antisemitism.
1Yrkande 4 hänvisat till JuU.
Motivering
1900-talet lär gå till historien som ett av de mörkaste
vad gäller synen på människovärdet. Visserligen har
brutalitet och folkmord förekommit nästan så länge den
mänskliga historien funnits, men aldrig förr har så
många skändats och mördats som under det förra seklet.
Ondskan fick nya ansikten under 1900-talet och fann nya
metoder att plåga människor. Minnet av dessa illdåd
lever kvar och kommer förhoppningsvis att leda till att
upprepningar av ondskans triumfer kan undvikas.
Nazismen och Förintelsen står i särklass. Det nazistiska
hatet mot människor som inte passade de ariska och
rasbiologiska illärorna gjorde att miljontals människor
kallblodigt mördades. Hatet riktade sig framförallt mot
det judiska folket som nästintill utplånades på den
europeiska kontinenten och i världen. Det ideologiskt
betingade hatet drabbade även till exempel resandefolk
och homosexuella. Också människor med avvikande etisk
uppfattning som till exempel kristna präster och nunnor
eller Jehovas vittnen förföljdes och avrättades.
Den svenska staten har under senare år gjort berömvärda
insatser för att hedra Förintelsens offer. En bok har
getts ut, forskning har understötts och en särskild
myndighet, Forum för Levande Historia, inrättats. Nu
finns emellertid farhågor att det svenska engagemanget
håller på att mattas av. Det är illavarslande i
synnerhet i den tid då nynazistiska krafter då och då
sticker fram. I de svenska kommunalvalen syntes 2002
vissa framgångar för extrema grupper. Det är därför
angeläget att staten gör nya insatser för att nazismens
offer ska hedras och Förintelsen aldrig glömmas eller
upprepas.
Kommunismen är en annan ideologi som skördat många
offer. Under kommunistiska diktaturer har, enligt
försiktiga uppskattningar, 100 miljoner människor
offrats. Sovjetunionen, Kina och Kambodja är länder som
blev synonymer med utrotning, svält, mord och andra
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Av de
kommunistiska länderna kvarstår framför allt Nordkorea,
Kina och Kuba, där förtryck fortfarande råder och
människor ännu kastas i fängelse för att de ifrågasätter
diktaturen och hävdar sin rätt till mänskliga fri- och
rättigheter.
En avgörande skillnad mellan det nazistiska och det
kommunistiska förtrycket är måhända att informationen om
det senare fortfarande inte spritts i samma grad. Ännu
kan det finnas svenska politiker som utger sig för att
vara både kommunister och demokrater – en logisk
kullerbytta utan förankring i verkligheten. Där
kommunismen dragit fram har människovärdet alltid
kränkts och demokratin krossats. Vi kan också se hur
olika odemokratiska och våldsamma metoder blir vanligare
i Sverige. Det kan säkert till viss del ledas till
okunnighet om demokratins värde samt om kommunismens och
vänsterradikalismens fasansfulla brott mot och
kränkningar av människovärdet. Därför är det viktigt att
informera om och klart ta avstånd från kommunismen i
samhället, i skolan och i alla sammanhang. En kampanj
motsvarande den om och mot nazism bör ske också om och
mot kommunism.
Ett gemensamt drag mellan nazism och kommunism är
inslaget av antisemitism. Under senare år har
rapporterats om en tilltagande antisemitism i världen
och i all synnerhet västra Europa. I Sverige finns
starka varningssignaler att en antisemitism håller på
att slå rot hos extrema ungdomsgrupper. Detta yttrar sig
också i brott, s.k. hatbrott. Säkerhetspolisens senast
tillgängliga rapport ”Brottslighet kopplad till rikets
inre säkerhet” publicerades 2003. Det totala antalet
hatbrott som anmäldes 2003 var 3 914. Av dessa var 128
brott med antisemitiska motiv. De mest förekommande
anmälda brotten var hets mot folkgrupp följt av olaga
hot/ofredande. Det finns skäl att tro att det finns
betydande mörkertal.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visade därtill 2002 i
rapporten ”Hatbrott – En uppföljning av rättsväsendets
insatser (BRÅ 2002:9)” att nästan nio av tio anmälda
hatbrott för år 2000 lades ned av polis eller åklagare.
Grunden för beslutet var oftast att det inte fanns någon
skäligen misstänkt person och att brottet därmed inte
kunde utredas. I de flesta fall var det polisen som
fattade beslut om att förundersökningen skulle läggas
ned. I drygt 200 fall har polis fattat
nedläggningsbeslutet även när det har funnits en
misstänkt person. Grunden för beslutet har då i hälften
av fallen varit att den misstänkte varit minderårig. När
en förundersökning övertas av åklagaren finns i de allra
flesta fall en skäligen misstänkt person för brottet.
Även av de förundersökningar som övertagits av åklagare
har dock ungefär tre fjärdedelar lagts ned. Den
vanligaste nedläggningsgrunden var då att brott inte
kunde styrkas. Åtal meddelades för 8 % av de anmälda
brotten. För närmare 80 % av gärningarna meddelade
rätten fällande dom. Oftast innehöll de fällande domarna
enbart ett hatbrott, men i en tredjedel av domarna hade
rätten totalt tre brott eller fler som begåtts av samma
person att ta ställning till. De brott som oftast
förekom i kombination med hatbrotten var misshandel,
olaga hot, tillgreppsbrott och skadegörelse. Det är inte
möjligt att ur statistiken få fram uppgifter om huruvida
gärningsmannen tidigare är dömd för hatbrott. Generellt
kan sägas att knappt 40 % av dem som dömdes för hatbrott
var tidigare dömda för våldsbrott och en nästan lika
stor andel för stöldbrott. En fjärdedel av de dömda
gärningsmännen var tidigare lagförda fem gånger eller
fler. Den vanligaste påföljden var dagsböter eller
fängelse. I hälften av samtliga domar utdömdes någon av
dessa två påföljder. Det brott som oftast ledde till
böter var hets mot folkgrupp, men även för olaga hot och
misshandel utdömdes i några fall ett bötesstraff. Totalt
meddelades 46 fängelsedomar, mestadels för misshandel.
Dessutom utdömdes fängelse för enstaka fall av mord,
dråp, olaga hot och våld mot tjänsteman. Den
genomsnittliga fängelsetiden var drygt ett år. Andelen
misshandelsbrott som ledde till fängelse var större för
misshandel generellt än för hatbrotten. Detta kan tyckas
anmärkningsvärt, men förklaras i stor utsträckning av en
större andel av de gärningsmän som dömdes för misshandel
var under 18 år när det var frågan om hatbrott än när
det gällde samtliga misshandelsbrott. Vård inom
socialtjänsten förekom dubbelt så ofta när det var
frågan om en hatbrottsmisshandel, än för samtliga
misshandelsbrott. Det finns således skäl att särskilt se
över rättssamhällets arbete mot hatbrott.
Antisemitismen riktas därtill emot det judiska folket
men maskeras alltför ofta under en täckmantel där staten
Israel kritiseras. Givetvis ska den israeliska
regeringens agerande, liksom alla andra regeringars
beteende, diskuteras öppet och kritiseras om så är
nödvändigt men det unika i fallet är att klassiska
antisemitiska beteenden och lögner dammas av för att
därefter appliceras på staten Israel. Utan att blinka
kan detta leda till att staten Israels rätt till
existens, fred och frihet ifrågasätts med hjälp av
antisemitiska argument. För att komma till rätta med
detta behövs därför en opinionsbildning och kampanj emot
antisemitismens fula tryne. Det är tydligt att det inte
räcker med att upplysa om Förintelsen. Det behövs också
information för att kunna avslöja när antisemitismen gör
nya försök att få genomslag i den moderna debatten.
För att motverka antisemitism, nazism och kommunism bör
de i motionen nämnda åtgärderna vidtas samt en
redogörelse för dessa insatser och utfallet avgöras.
Stockholm den 22 september 2005
Torsten Lindström (kd)
Annelie Enochson (kd)
Dan Kihlström (kd)
Ulrik Lindgren (kd)
Mikael Oscarsson (kd)
Tuve Skånberg (kd)
|
