Tal av Gunnar Hökmark, ordförande i Samfundet Sverige- Israel och ledamot av Europaparlamentet vid manifestationen JA TILL FRED - NEJ TILL TERROR

Kära vänner,

Under sommaren 2006 såg vi ett krig som hade kunnat undvikas om världen inte stillatigande hade låtit Hizbollah utveckla en stat i staten i södra Libanon, i strid med alla de krav som internationell rätt och FN-resolutioner ställt. Det blev en egen stat för att hota den israeliska statens existens. Resultatet blev som i alla krig dödade och stupade.

Nu faller ett tungt ansvar på regeringar i regionen och på det internationella samfundet att det eld-upphör som uppnåtts inte förskingras genom passivitet och underlåtenhet mot hatets krafter.

Vår vänskap och vårt stöd till Israel handlar om rätten för en judisk nation att existera, för ett demokratiskt samhälle att utvecklas och för varje stats rätt till säkerhet och fred. Det står inte i motsatsställning till någon annans intressen av en framtid i demokrati och frihet.

Vi ser i dag hur hatiska krafter i Mellersta Östern odlar hat mot judar för sina egna politiska syften, syften som saknar varje samband med demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det grundläggande hotet mot Israel handlar om något annat än om en konflikt om territorium.
När Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah, Irans ombud I Libanon i oktober 2002 i en libanesisk tidning förkunnade att: ”Om alla judar samlades i Israel skulle vi slippa problemet med att förfölja dem över hela världen.” var det ett uttryck för det hat mot judar som Mellersta Österns totalitära krafter utvecklar i sin agitation mot Israel.
Och när Nasrallah sa: ”Om vi så sökte över hela världen efter en person som är fegare, mer avskyvärd och svagare i sinne, politik och religion skulle vi inte finna någon värre än juden. Notera att jag inte säger israel.” demonstrerade han att han hör hemma i den tradition av hat mot judar som präglade Europas ideologier under 1900-talet och som ledde fram till det århundradets stora tragedier. Vi står här i dag för att vi inte tänker låta det hända i vår tid. Vi stödjer Israels rätt till existens, fred och säkra gränser.
Vi gör det för att vi också vet att Nasrallah inte är ensam i sitt hat mot judar och mot Israel. När den iranske ledaren Ahmadinejad förkunnade att: ”Judarna är som en sjukdom vars närvaro förpestar mellanöstern.” demonstrerade han att hatet inte bara handlar om olika terroriströrelsers extremism utan om en antisemitism och ett hat mot Israel som bärs upp av en av Mellersta Österns mäktigaste diktaturregimer.

Det är den judiska nationen de hatar och, mina vänner, det är därför vi står här idag. Vi kommer aldrig att låta hatet passera i tysthet. Det är därför vi står upp för Israel, här i dag, i morgon och så länge detta hot mot mänsklig civilisation uttrycks i ord och i handling.

Vår vänskap med Israel, vårt stöd för demokrati och för en självständig stats rätt till existens i trygghet och säkerhet går inte någon annan emot annat än dem som hatar, dem som hotar, dem som vill utplåna en annan nation och dem som i ljuset av sina totalitära ideal tar sig rätten att förtrycka sina egna medmänniskor, döda politiska motståndare, förbjuda mångfald och människors egna livsval och bestraffa människor på ett sätt som inte handlar om religiös tro utan om medeltida brutalitet.
Det må vara i Irak, Afghanistan, Iran, på Västbanken och i Gaza, i södra Libanon eller Europas huvudstäder de uttrycker sitt hat och förakt för andra människors liv. Det är hatets krafter vi står uppemot, inte palestinier, libaneser eller iranier rätt till ett värdigt liv.
Precis som en gång nazismens och kommunismens ledare var sina folks främsta fiender, är de som hotar att utplåna en annan nation frihetens och fredens främsta motståndare. När de angriper Israel, när de hotar att utplåna Israel, när de uppmuntrar till självmordsbombning, när de rustar med raketer och ballistiska missiler, då står vi Israels vänner upp, mot hatet, mot hoten och mot de krafter som föraktar sina egna medmänniskors drömmar om demokrati, självbestämmande och mänskliga fri- och rättigheter. Vi står upp för deras rättigheter liksom för Israel.

Och när världen glömmer eller förtränger att iranska ledare driver en politik som har till syfte att utplåna Israel, då står vi där med vänner runt om i Europa och påminner om att hotet mot Israel mer än något annat är hotet mot freden och demokratin.

När den iranske ledaren Ahmadinejad så sent som i våras, inför iranska studenter, Hizbollah- och Hamas-aktivister i Teheran refererade till Ayatollah Khomeini och sa: ”Israel ska utraderas från världskartan” var det inte en tillfällighet utan ett led i en långsiktig politik för att förgöra Israel.

Det är inte ett hot som han och andra iranska ledare håller hemligt. När Ahmadinejad den 3 augusti inför den islamiska världskonferensen sa: ”Även om det riktiga botemedlet är att eliminera den sionistiska regimen, så bör en omedelbar vapenvila genomdrivas i det här skedet” klargjorde han för oss alla att det är allvar och att det inte räcker med ett eldupphör för att uppnå fred.

Vi kan inte låtsas som att det är retorik, religiös liturgi eller politisk förvirring. vet vi att detta är en del av den verklighet Israel lever i. Det präglar den terror som riktas mot landet, det präglar den iranska upprustningen och vapenutvecklingen, den politiska agenda som förenar stater som Iran och Syrien med terrorrörelser som Islamistiska Jihad, Hizbollah och Hamas liksom uppbyggnaden av Hizbollah som en stat i staten i södra Libanon .

Och det måste i sin turprägla världssamfundets agerande, svensk utrikespolitik och Europas bidrag till den fredsprocess i Mellersta Östern som nu måste få en ny chans.
Vår vänskap med Israel innebär inte fiendskap mot någon annan. Inte mot palestinier, libaneser eller iranier. De har alla var och en rätt till ett lev i fred och i frihet, liksom varje israel. Deras frihet och deras rätt står inte i motsatsställning till ett säkert och tryggt Israel.

Och just därför ska det sägas här i dag och runt om i vårt land, att staten Israels existens inte står i motsatsställning till någon annans frihet och rätt. Det är araberna i Israel som är regionens enda araber med fullständiga demokratiska rättigheter. Det var på den ockuperade Västbanken som det varit möjligt att genomföra ett demokratiskt val, ingen annan stans.

Mina vänner, Mellersta Österns förtryckta förtrycks inte av några andra än av sina egna förtryckare. Det är dessa förtryckare vi står emot när vi manifesterar vårt stöd för Israel.

Låt Sverige och Europa föra en politik för demokratins utveckling i Mellersta Östern, till skydd för en demokratisk nation men lika mycket till skydd för de demokratiska ideal som måste få spira i de länder där förtrycket i dag råder.

Den lilla palestinska flickans framtid i fred och i en bra skola hotar inte vare sig Israel eller freden. Den lille palestinska pojkens möjligheter att välja det yrke han vill hotar inte Israel. Men det finns inget större hot mot deras framtid än de krafter som predikar hat och totalitära ideal, som lockar med martyrskap och som vill förgöra en annan nation.

Världen måste nu bidra till säkerheten i Mellersta Östern.

Det ställer krav på alla, på Israel liksom på Libanons regering men också på dem som vill stödja fredsprocessen i ord och i handling. Vi får aldrig förväxla fredsviljan och det ansvar som präglar en demokrati med de löften som brutala diktaturregimer och totalitära rörelser utställer.

Libanon måste, med internationell hjälp, ta kontroll över de områden som Hizbollah använt för sina härläger, för att lagra missiler och raketer och för att gömma militära baser.

Libanons demokrati måste värnas mot Hizbollahs, Irans och Syriens destabilisering.

Det måste bli ett slut på passiviteten kring Syriens och Irans agerande genom ombud i Libanon mot Israel.

Det måste bli ett slut på införsel av vapen, missiler och raketer från Syrien och Iran.

Det ligger i världens intresse, i Libanons intresse och i Israels intresse, att hela Libanon kan stå under en ansvarsfull regerings kontroll. Detta får inte bara uttryckas i ord utan måste också bli till handling i form av tillräckligt starka militära styrkor som kan påverka den verklighet som avgör fredens förutsättningar.

Den palestinska pojken och den palestinska flickan har, liksom deras israeliska motsvarigheter, rätt till en framtid i fred, demokrati och självständighet. Det finns inget större hot mot deras framtid än totalitära ledare som hyllar krigets ideal, martyrskapets hjältemod, utplånande av en annan nation och som vill låta religiös tro ersättas av totalitärt förtryck.

Vi behöver ständigt hålla demokratins gräns mot de totalitära idealen levande, här i Sverige liksom i politiken för fred i Mellersta Östern. Den freden kommer aldrig att uppnås av hatets krafter utan kan bara vinnas genom ett Mellersta Östern där stabila stater utvecklas med demokrati. Europa måste ge sitt stöd till demokratins krafter i Mellersta Österns diktaturer.

Israel är det enda landet i hela världen vars existens ifrågasätts och hotas. Det är ett hot som riktar sig mot judar därför att de är judar, som riktar sig mot demokratin eftersom demokratin tillåter mångfald och personlig frihet bortom de totalitära idealens förment religiösa krav och som gäller en medlemsnation av Förenta Nationerna. Vårt stöd till Israel är ett stöd för en världsordning där hoppet om fred, demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och respekten för varje stats rätt till existens inte bara står i skrift utan är en del av verkligheten.