Tal av Ewa Björling (m)vid manifestationen JA TILL FRED - NEJ TILL TERROR

Jag vill börja med att tacka arrangörerna för att ni bjudit hit mig att tala här idag. Frågan om fred är den mest centrala frågan för väldigt många människor. Det är fantastiskt att se så många människor här för fred. Allra mest fantastiskt är att se de modiga libaneser som är här idag och manifesterar. De står här för fred mellan Libanon och Israel och se deras plakat: Ut med Hizbollah, uppfyll resolution 1559 nu. Fler demokratiska stater behövs i Mellanöstern, fler demokratiska stater förutom Israel. Detta är människor som står här med risk för sina liv, risk för att bli angivna som förrädare och risk för att bli skjutna av Hizbollah när de återvänder till Libanon för att hälsa på släktingar.

Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna har alla rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Om alla människor och stater skulle leva upp till och respektera detta stadgande (i artikel 3) skulle världen se mycket bättre ut än vad den gör idag.  

Idag tvingas Israel att med våld försvara sig mot terroristers angrepp på sin befolkning både inom och utanför Israels internationellt erkända gränser. Det är en självklar uppgift för en stat att försvara sin befolkning, hela sin befolkning, oavsett om det rör sig om palestinier eller israeler. Oavsett om det är frågan om judar, kristna eller muslimer. Enligt Folkrätten ska Israel garantera säkerheten och upprätthållandet av ordningen även på de områden som Israel inkorporerat efter det att staten grundandes 1948. Denna skyldighet kan inte fullföljas om Israel inte har rätt att avvärja eller slå tillbaka terroristorganisationers attacker. Israel har rätt till självförsvar. Det är en absolut rättighet som återfinns i de flesta rättssystem, även i den internationella rätten – där den dock ursprungligen är tänkt att användas för att avvärja hot från andra stater (FN-stadgan art. 51).  

Men även terrororganisationer får och ska, jag skulle vilja säga MÅSTE bekämpas. I mina ögon ska alla terrorister och personer som planerar att begå terroristhandlingar, gripas och ställas inför rätta med kännbara straff som följd. Det är alltid oacceptabelt att civila och oskyldiga skadas eller dödas. Allt våld som bedöms var nödvändigt att användas måste vara proportionerligt eftersom alla har rätt till liv, frihet och säkerhet.

Dagens manifestation har temat ”Ja till Fred – Nej till Terror”. En vacker devis som är lätt att säga och skriva under på. Den bistra verkligheten ser dock annorlunda ut och har visat sig svår att efterleva. Internationell rätt måste fullt ut respekteras av alla parter för att en bestående fred i Mellanöstern ska vara möjlig. Det handlar inte om att välja vilka FN:s resolutioner som en stat ska följa, alla måste uppfyllas fullt ut och bli verklighet om det internationella rättsliga systemet inte ytterligare ska undermineras.

FN framstår som en väldigt svag aktör då det resolutionerna inte följs, det är dock den organisationen som är bäst lämpad för internationell konfliktlösning, många gånger tillsammans med EU och Nato.

Redan för sex år sedan när Israel drog sig tillbaka från Libanon lovade FN att stödja den libanesiska regeringen att uppfylla resolution 1559 som innebar en avväpning av all milis, inklusive Hizbollah för att hindra dem att skapa en egen terroriststat i staten Libanon. Libaneserna skulle få hjälp att återta kontrollen över libanesiskt territorium bland annat med hjälp av den FN styrka som redan fanns i landet, UNIFIL. Detta misslyckades kapitalt och visar hur svagt och ynkligt FN är.

Den libanesiska staten är alldeles för svag i förhållande till Hizbollah och ”den stat i staten” som terroristorganisationen sedan dess i praktiken upprättat i södra Libanon. Hizbollahs ledning har heller aldrig dolt sin agenda angående motstånd mot fred med Israel.

Enligt min åsikt ska demokratiska stater överhuvudtaget inte tillåta semilegitima organisationer delta i politiska val. Hizbollah är en sådan, Hamas i de palestinska områdena en annan, med både sociala, politiska och militanta grenar, alla tätt sammanflätade med varandra och ekonomiskt stöttad av Iran med hjälp av Syrien. Dessutom är det nu också offentligt att de båda har kontakter med varandra och att Hizbollah är en förebild för Hamas. En storebror att se upptill på så sätt att de är tydliga i sitt hat mot Israel och att de kan sitta i parlament, inneha ministerposter och ha en militant gren med egna vapen samtidigt. För mig är det en självklarhet att en demokratisk stat kan inte kan inneha en separat milis med egna vapen och som inte heller lyder under den libanesiska eller för Hamas del blivande palestinska staten.  

Sedan den 12 juli i år har många civila blivit dödade eller skadade, både på libanesisk och israelisk sida. Vi har alla kunnat följa de dagliga förfärliga rapporterna om hur många libaneser som dödats, ungefär 1300, eller skadats och vi har också kunnat följa evakueringen av svenskar ut ur Libanon.

Färre rapporter har redovisats i svensk media när det gäller israeler och jag vill därför påpeka att sedan konflikten började den 12 juli har 159 israeler, varav 43 civila dödats. Så många som 4262 israeler har skadats och över EN MILJON har varit tvungna att vistas i skyddsrum samtidigt som mellan 300-500 000 israeler har tvingats fly från sina hem. Man räknar med att över två miljoner israeler, ungefär en tredjedel av hela befolkningen är inom räckhåll för Hizbollahs raketer. Mer än 6000 hem har blivit skadade av Hizbollah då de skjutit närmare 4000 raketer. Förfärliga siffror och än mer förfärligt är det lidande detta innebär för människor.

Dessvärre kommer kanske inte heller den nya resolutionen 1701, med bl.a. krav på Hizbollahs avväpning, att följas då höga företrädare för Libanons regering och armé tidigare sagt att de inte tänker att följa resolutionen. Detta redan innan den har implementerats. Just nu idag verkar det dock som den libanesiske försvarsministern har varnat Hizbollah och lovat att armén ska sända trupp för att bevaka gränsen men det är fortfarande tveksamt, mycket tveksamt om den libanesiska regeringen och FN kommer att kunna klara av det de borde gjort redan för sex år sedan, att avväpna Hizbollah.

Hizbollah har under tiden, det diplomatiska spelet pågått, vuxit sig starkare och upprustats snarare än avrustats. Upprustningen har skett med stort stöd av Iran, vars nukleära målmedvetenhet egentligen är det stora hotet i hela regionen men som nu kommit i skymundan på grund av den senaste konflikten, detta Iran skänker varje år motsvarande många hundratals miljoner kronor till Hizbollah. Målet för Irans politiska ledning är att staten Israel ska utplånas och man kan tydligt se banden mellan Iran, Syrien och Hizbollah med samma mål som 1948 och 1967, att utplåna Israel och dess befolkning.  Något som det internationella samfundet aldrig kommer att acceptera. Vi måste komma ihåg att det senaste kriget, som nu kommit till ett eldupphör, startades genom ett oprovocerat angrepp på Israel, närt av ett obefogat hat mot Israel. Gör då aldrig Israel några fel? Naturligtvis gör de massa fel, ingen demokratisk nation är felfri, men det tål återigen att påpekas att få stater är så utsatta för hat och hot mot sin blotta existens som Israel.  

Sverige måste inom EU och FN agera för att fred kan åstadkommas i Mellanöstern. Ett starkare EU är alltså nödvändigt för att möta de krav som organisationen ställs inför i sitt närområde. Israels befolkning måste tillförsäkras rätten att leva i fred och säkerhet inom internationellt erkända gränser. En förutsättning är att det råder stabilitet och välstånd i regionen.  

Terrorism utgör idag ett allvarligt hot mot demokratiska samhällen, människor och värderingar. Hotet är högst påtagligt och vi påminns om det dagligen i olika medier genom rapporterna från Mellanöstern.

Terrorismen måste bekämpas med alla till buds stående medel samtidigt som idén om det öppna demokratiska samhället måste bevaras och lyftas fram. Terrorism orsakas inte av fattigdom, snarare av av saknad av demokrati och då desperata människor som lever under förtryck och i avsaknad av frihet. Däremot är fattigdom och misär tillsammans med osäkra unga människor  en perfekt grogrund för terroristorganisationers rekryteringsförsök, med fagra och ihåliga löften om en bättre framtid. Ett bra sätt att bekämpa terrorism är alltså att stödja demokrati, mänskliga rättigheter och en god samhällsstyrning. I EU:s säkerhetsstrategi från december 2003 slås det fast att ”det bästa skyddet för vår säkerhet är en värld med välstyrda demokratiska stater”.

Detta kan leda till att förutsättningar för en fred, som omfattar alla, kan skapas.

TACK!