Gästledare november 2006
10/11/06
Tal
i Göteborgs Synagoga till åminnelse av Kristallnatten - torsdagen den 9
november 2006, Annelie Enochson (kd)
Kära församling, kära vänner,
idag minns vi Kristallnatten. Vi är här för att
hedra dem som drabbades i det som skulle bli början
på en av de mörkaste perioderna i människans
historia. Vi hedrar idag deras minne, men vi har
INTE samlats här bara för att minnas; vi har ikväll
samlats för att visa att det finns människor som är
redo att kämpa för att detta INTE skall kunna ske
igen .
Kristallnatten eller Natten av krossat glas som
natten kallas för mellan 9 och 10 november 1938, är
den natt då nazisterna i Tyskland iscensatte en
landsomfattande pogrom. Glasskärvor av tusentals
fönster i butiker ägda av judar och i Synagogor
glittrade som kristaller på gatorna i tyska städer.
Ett hundratal judar dödades, 20 000 fördes bort till
koncentrationsläger, 267 synagogor brändes och över
7 500 butiker vandaliserades.
Jag önskar att det aldrig hade funnits behov av att
hålla detta anförande. Jag önskar att det inte fanns
anledning till att hålla en sådan här minnesstund.
Men i en tid av ökad historierevisionism,
fundamentalistisk islamism och antisemitism är det
viktigare än någonsin att vi samlas och även
manifesterar vår enighet mot dessa mörka krafter.
Mörka krafter där judehatet florerar. Mörka krafter
som förenas i det gemensamma målet att bekämpa judar
och staten Israel som står som symbol för det
judiska folket och garant för judarna över hela
världen.
Denna sommar fick jag på nära håll uppleva det som
är vardag för den judiska befolkningen i Israel. Jag
var i Haifa torsdagen den 13 juli när den första
racketen landade i staden och Hizbollah trappade upp
sitt krig mot Israel. I Jerusalem kunde jag sedan de
närmaste dagarna följa nyhetsrapporteringen från
kriget i CNN, BBC och de israeliska
nyhetssändningarna. Upprördheten hos mig var stor
över detta angrepp på en suverän stat och jag
skickade pressmeddelande hem till Sverige för vidare
förmedling där jag uppmanade FN´s generalsekreterare
Kofi Annan att stödja Israels rätt till självförsvar
. Israels handlingar var självförsvar och måste ses
i ljuset av Hizbollahs attacker och bombregn över
civila i norra Israel ,där civilbefolkningen fick
leva i skyddsrum i det 33 dagar långa kriget. Ett
krig där Hizbollah redan från första dagen använde
splitterbomber som fälldes urskillningslöst över
Israel med bara ett syfte att döda och skada så
många som möjligt. Israels svar var legitimt och
nödvändigt för att FN resolution nr 1559, som kräver
ett totalt avväpnande av Hizbollh, skall uppfyllas.
Hizbollahs attack var planerad sedan länge då
FN-resolution 1559 från 2004 säger att alla
milisgrupper ska avväpnas. Men som varken Libanons
regering eller FN klarade av att genomföra.
Men vad var omvärldens svar? Jo, ett fördömande av
Israel att de använder ett oproportionerligt våld!
Finns det något proportionellt våld när man blir
attackerad i sitt eget territorium? Och varför
ordnar den förra regeringen i Sverige en
Givarkonferens för att skänka medel till det land
som inhyste en krigförande part och inte för att
hjälpa det land som blev angripit? Skulle något
sådant förekomma om det varit ett annat land som
blivit angripit än just Israel?
Är det någon som tror annat än att detta beror på
att det är judar som bor i landet Israel. Vi kallar
sådant särskiljande för antisemitism.
Är antisemitismen olik annan form av rasism? Ja,
antisemitismen har frodats i 2000 år, minst. Den har
drivit judar från hus och hem och spridit dem över
hela världen, i jakt på trygghet och sin självklara
rätt till liv. Hizbollas krig visar att
världssamfunden har olika måttstockar beroende på om
det är judar som drabbas eller inte.
Om Israel skulle förlora sin förmåga att försvara
sig så finns Israel inte längre. Alltjämt gäller
därför den israeliska premiärministern Golda Meirs
pragmatiska uttalande från 1960-talet: Citat ”Hellre omvärldens fördömande av ett existerande
Israel än omvärldens beklaganden på Israels
begravning.” slut citat.
Hizbollahs krig i sommar visar att det än idag finns
starka krafter som vill Israel och det judiska
folket illa. Under Hizbollahs krig upprepades
Kristallnatten om och om igen. Många hus, butiker
och människoliv förstördes i sommarens krig.
Hizbollahs krig var ett utplåningskrig mot den
judiska befolkningen.
Vår uppgift i Sverige idag är att tala om vad som
sker, peka på det orättfärdiga och fortsätta kampen
för att sanningen skall segra. Vi kan inte acceptera
att vi i Sverige år 2006 åter igen ser en ökande
hets mot en av våra folkgrupper, den judiska. Vi kan
alla bekämpa antisemitismen på vår hemma arena och
se till att den inte på får ett ökat fotfäste.
Det judiska folket var det än bor i världen får inte
bedömas eller dömas med en annan måttstock än vad
som gäller för andra befolkningsgrupper men
säkerheten för våra minoritetgrupper får aldrig
äventyras.
Vi kan alla hjälpas åt genom att försöka
attitydförändra och synliggöra att vi är många som
inte är judar och som aldrig kan acceptera detta
särskiljande av staten Israel eller den judiska
befolkningen. Som aldrig kan acceptera antisemitism
eller antisionism.
Det måste upprepas om och om igen: Judarna i Sverige
och Israel skall inte stå ensamma i denna kamp!
Det är
oacceptabelt att judiska församlingarna måste lägga
ned 25 % av sin budget på säkerhetskostnader för
sina olika institutioner. Det är därför glädjande
att i alliansregeringen första budget så har man
avsatt medel för att täcka drygt hälften av de
judiska församlingarnas säkerhetskostnader.
-------------------------------
Tillägg: "Det är
oacceptabelt att judiska församlingarna måste lägga
ned 25 % av sin budget på säkerhetskostnader för
sina olika institutioner. Det är därför glädjande
att i alliansregeringen första budget så har man
avsatt medel för att täcka drygt hälften av de
judiska församlingarnas säkerhetskostnader."
Annelie Enochson
Ta del av Annelies
arbete i relation till Mellanöstern
här
Pressmeddelande 9/11/06 Cecilia
Wikström (fp:
Regeringen tar judarnas säkerhet på allvar
|
