 Ledare maj 2006
Vad krävs för att det ska bli fred?
Det som är unikt med den
s.k. Mellanöstern-konflikten är att Israel kan vinna hur
många krig som helst mot fientliga stater som önskar
landets förintelse men kan inte förvänta sig en fred på
lika villkor.
I så gott som alla krig
får förloraren betala skadestånd och förlora avsevärda
landområden (som t.ex. i Tysklands fall). Men för Israel
gäller helt andra spelregler: Vinn krigen eller bli
förintad. Vinn krigen och få i bästa fall en iskall fred
som i fallen med Egypten och Jordanien – detta först
efter ha förlorat ett flertal krig mot Israel och med
generösa eftergifter från Israels sida och ekonomiskt
bistånd från USA insåg Egypten och Jordanien att fred
inte var ett dåligt val.
Palestiniernas nya Hamasregim
uttalade häromdagen att de kan tänka sig en ¨långsiktig
vapenvila¨ med Israel om landet accepterar 1967 års
gränser. Observera att erbjudandet ligger i en ev.
vapenvila, ej fred med israelerna. Med andra ord är
Hamasregimen ingen partner för fred och vad annat kunde
man förvänta sig av Hamas som lovordar självmordsbombare
och vars uttalade mål är att förinta den judiska staten?
Det ständiga misstag som
görs
av medierna är att försöka jämställa Yasser Arafats
Fatah med Hamas. Förvisso har Fatah och Hamas flera
beröringspunkter, t.ex. förespråkar terrorism, Fatah är
dock en nationalistisk rörelse, ej islamistisk som
Hamas. Palestiniernas olika språkrör i t.ex. Sverige
hoppas att Hamas, såsom Fatah, ska ändra
förhållningssätt gentemot Israel på pappret och erkänna
staten Israel och kanske rentav inte önska landets
förintelse. Vi vet nu i efterhand att Arafats ord inte
var värt många kronor och att Arafats Fatah under tolv
års tid korrumperade politiskt och ekonomiskt (totalt ca
6 miljarder biståndskronor från bl.a. Sverige) Västbanken
och Gaza vilket bl.a. ledde till att palestinierna
röstade på en ärkefiende till Israel.
Såvida inte ett
palestinskt inbördeskrig
hinner före kommer fredsprocessen med
största säkerhet att ligga på is tills dess att
palestinierna har röstat bort Hamas och fått fram
demokratiskt lagda politiker. Palestinierna har
självklart politiker som är demokratiska men som möter
både verbalt och fysiskt motstånd. Lägg därtill den så
viktiga mediala kontrollen över tv, radio och tidningar
som i dagsläget helt styrs av det korrumperade Fatah
eller det islamistiska Hamas. Om någon till äventyrs
ändå skulle inbilla sig att det råder fria medier på
Västbanken och Gaza är det dags att öppna ögonen och se
vad som verkligen pågår - först då är det möjligt att
kunna bidra med något konstruktivt som kan hjälpa
palestinierna att få tillgång till fria, oberoende
medier. När den dagen ev. sker kommer palestinierna få
skriva om sin historia då de inser att de har blivit
lurade av sitt ledarskap under många år och att
israelerna trots all terrorism och krig hade dörren
öppen för fred i årtionden.
Det mest sunda
omvärlden kan göra nu är att isolera
terroristorganisationen Hamas, frigöra medel som går
direkt den enskilde palestiniern och hoppas att den
obehagliga Hamas-epoken blir en kortvarig upplevelse för både
palestinier och israeler.
Jan Lidén
Israeler.com
|
