Välkommen

Det är ingen slump att Benjamin Zeev Herzls porträtt hänger här på väggen i Knesset. 1896 skrev Herzl i sin bok – Den judiska staten – ” Judar som söker ett land kommer att ha ett land. Till slut kommer vi att leva som fria människor på vår egen mark. “Jag nämnde detta i början av gårdagens regeringsmöte tillsammans med flera andra viktiga händelser från vårt lands historia och på grund av deras betydelse skulle jag vilja upprepa dem här vid öppnandet av detta möte i Knesset. År 1947, 51 år efter Herzl, inför upprättandet av staten Israel, skrev David Ben-Gurion i sin dagbok: ”Staten som kommer att upprättas kommer att vara judisk till sin benämning och mål, inte ett land för de judar som bor i landet men en stat för judarna, för det judiska folket.” År 1992, i grundlagen om människans värdighet och frihet bestämde Knesset följande: ”Syftet med denna Grundlag är att skydda mänsklig värdighet och frihet och att i en grundlag etablera värdena för staten Israel som en judisk och demokratisk stat.” Medlemmar i Knesset: Staten Israel är därför både den nationella staten för det judiska folket och ett demokratiskt land för alla sina medborgare, judar och icke-judar, med lika rättigheter. Det finns inget land i vår region som skyddar individen och sina medborgares och minoriteters rättigheter som Israels demokrati gör. Den sionistiska rörelsen upprättade en exemplarisk demokrati och etablerade en föredömlig nationell stat, ett land som balanserar vårt folks nationella behov med varje israelisk medborgares individuella rättighet. Det finns ingen annan demokrati i Mellanöstern och det finns ingen annan judisk stat i världen. Kombinationen av dessa två värden – en judisk stat och en demokratisk stat – är grunden för vår existens och staten Israels innebörd. Från första dagen av den här regeringens mandatperiod uppmanade jag ledarna för den Palestinska myndigheten att inleda direkta fredssamtal med oss utan förhandsvillkor. I mitt anförande vid Bar-Ilan University redogjorde jag för principerna för ett fredsavtal med palestinierna: en demilitariserad palestinsk stat som erkänner staten Israel som staten för det judiska folket och som man bor bredvid i fred. Jag tror att under rätt förutsättningar kan upprättandet av en palestinsk stat skapa fred men om det görs på ett ansvarslöst sätt skulle upprättandet av en palestinsk stat också vara orsak till en försämring av konflikten och en ökning av terror. För att kompromisser ska leda till fred och inte krig måste det åtföljas av två grundläggande komponenter: erkännande och säkerhetsarrangemang.

När jag säger erkännande menar jag palestiniernas erkännande av Israel som nationell stat för det judiska folket. Detta är inte bara envishet. Detta är roten till konflikten och är därför en central fråga att lösa. Under 100 år har palestinierna lärt hela generationer att tro att det inte finns något judiskt folk och att vårt land är deras hemland. Att vägra erkänna det judiska folkets rätt till sitt land och att ta itu med det kommer att vara en grundläggande princip för fred.När det gäller säkerhet måste alla fredsavtal mellan palestinierna och oss innebära ett starkt säkerhetsarrangemang i området.Vi lämnade Libanon och Gaza utan sådana säkerhetsarrangemang och vi drabbades av tusentals raketer avfyrades mot Negev och Galiléen.Jag är inte villig att nöja mig med fred på pappret. Israels medborgare är inteheller villiga att nöja sig med att göra det. FN: s säkerhetsråds resolution 1701 från slutet av det andra Libanonkriget, tillbakadragande från Philadelphi Route efter tillbakadragandet, placering av internationella styrkor i norr och söder – förhindrade inte att tusentals missiler avfyrades mot Israel och att ytterligare tiotusentals missiler smugglades från Irantill ett fientligt område som omger oss. Jag kommer inte att tillåta att iranska missiler placeras 500 meter från Kfar Saba, eller knappa kilometern från Ben-Gurion-flygplatsen. Vi bor i ett litet land – mycket litet. Vår lilla yta utgör existentiella trygghetsproblem- problem som är unika för Israel. Vi får inte ta dessa säkerhetsproblem alltför lätt och vi får inte låta oss lockas av illusionen att ett fredsavtal kommer att lösa dessa säkerhetsproblem.En gång hade vi fredliga, normala förbindelser, förbindelser där utbyte av delegationer, kontakt mellan ledare, handelsförbindelser, särskilt av olja, med ett viktigt land. Detta land kallas Iran. Vi hade också vänskapliga relationer med andra länder; med militärt samarbete, med fullständiga diplomatiska förbindelser med besök av statsöverhuvuden, med 400 000 israeliska besökare till detta land. Detta land kallas Turkiet. Jag tror fortfarande att vi kan rehabilitera och återställa dessa förbindelser som försämrats mot vår vilja. Saker har förändrats i Iran och tyvärr på andra ställen också, nästan över en natt, och ingen kan lova oss att även om vi skulle önska det, att inte en liknande sak kan hända efter inrättandet av ett fredsavtal med palestinierna. Därför måste vi insistera på starka säkerhetsarrangemang i området, med beslutsamhet och utan fruktan, för att säkerställa att freden kommer att upprätthållas i praktiken men också för att försvara vår existens om olyckligtvis freden skulle kränkas. Fred och säkerhet är sammanvävda och de är de principer som vägleder mig. Jag insisterar bestämt på behovet för dessa båda principer och jag har märkt atten förståelse för våra säkerhetsbehov äntligen har börjat tränga in i den internationella debatten. Jag talar om våra specifika behov. Jag tror att om vi Knesset-medlemmar, står enade på den här fronten, samlade kring dessa principer, så är jag övertygad om att det kommer att hjälpa oss att uppnå ett fredsavtal. Källa: Israels ambassad

Antisemitismen i Sverige: Judiska kvinnor trakasserade